Provläs KAMELEN

De tre första kapitlen av boken KAMELEN. Varsågoda!

Eller gå till smakprov och läs en lite längre bit

 

                   Om.

Jag är kamelen som vill in genom nålsögat.

Jag bär mina reserver med mig.

Allt vatten jag behöver finns inom mig.

Det spelar inte längre någon roll vad någon annan tycker att jag ska göra.

Jag vet vilken väg jag vill gå.

                   

Jag är kamelen och nålsögat verkar lite smalt.

                   

Jag behöver förvandlas om jag ska klara det, eller åtminstone banta.

Bantning har aldrig intresserat mig.

Jag tycker om att känna att jag har reserver.

Vattnet gör mig uthållig.

Huden gör mig tålig.

Idisslandet passar mitt temperament.

Jag trivs med den jag är.

                   

Jag kan tänka mig att förvandlas till en larv.

Krypa hudlös genom nålsögat och bygga en kokong.

Förvandlas till något helt häpnadsväckande.

Det skrämmer mig att vara mjuk och vek och liten.

Det måste vara ett temporärt tillstånd.

Kokongen är absolut nödvändig.

                   

Jag vill in genom nålsögat.

En öppning. En förtrollad portal.

                   

Plötsligt har jag lösningen.

Jag ska gå inåt.

In i mig själv.

                   

 

                    Var dag.

Har du sett ett kattdjur sträcka sig på morgonen?

Vi andra har en tendens att glömma bort det där.

                   

Jag gör mitt bästa. Daglig morgongymnastik.

Andas ut. Låter huvudet falla ner mellan benen. Nacken slappnar av.

Andas in. Lyfter huvudet låter det falla bakåt mot ryggen. Halsen sträcks ut.

Jag ser upp mot himlen.

Efter att ha gjort det några gånger vrider jag mig åt vänster.

Höger sida sträcks ut och vänster trycks ihop.

Jag ser min egen bakdel.

Det är bra att känna till hur man själv ser ut.

Sedan vrider jag mig åt höger.

Vänster sida sträcks ut och höger trycks ihop.

Jag får nya perspektiv.

Som avslutning spretar jag lite på tårna.

                   

När jag gjort hela programmet känner jag mig vaken.

                   

Jag tycker också mycket om att stå på två ben och skaka på de två andra

så att vibrationerna av rörelsen sprider sig i kroppen.

                   

Att sträcka kroppen är att sträcka sinnet.

                   

Glöm inte de små rörelserna.

Öppning och stängning av näsborrar.

Ögonrörelser. Andningsövningar.

De ger en lätt och avspänd kropp.

Vid långa vandringar är avspänning viktig.

Det gäller att minimera ansträngningen i varje rörelse.

Ändå komma framåt.

                   

Sedan frukost.

Jag försöker äta en näringsriktig och balanserad kost.

Om det går att få tag i.

                   

En gång drack jag en blandning av 35 örter.

För att rensa min kropp.

Det var förfärligt. Kroppen skrek.

Jag kissade, kissade, kissade.

Allt som allt flera liter.

Inte bra för vätskebalansen.

Det var på den tiden jag ville följa reglerna.

Göra det som var på modet. Vara duktig.

Jag försökte tänka positivt.

Nu spolar det ut. Nu försvinner giftet.

Det kändes som om hela jag försvann.

                   

Avgiftning. Jag vet inte. Kände mig förgiftad.

Kanske var det inbillning. Jag har livlig fantasi.

På tredje dagen kände jag en förändring.

Magen vändes ut och in.

Jag gör inte om det.

                   

Men det finns fördelar med utrensning.

Jag kom ur suget efter det söta

som kan infinna sig framåt kvällen eller vid allmän tristess.

Det är så lätt i civilisationen att sakta vänja sig vid större konsumtion.

Märks inte speciellt mycket.

Tills plötsligt – jag känner mig helt överlastad,

mitt förråd är fyllt och byrålådorna är svåra att stänga.

Det är då jag rensar.

                   

Om jag orkar.

                   

Nu vill jag sjunka inåt.

Lämna stöket bakom mig.

Byta mina ägodelar mot sand.

Ge mig av.

                   

 

                   Uppbrott.

Tar adjö av mina vänner.

Det är ingen som förstår mig.

Ägodelar mot sand är en dålig affär.

                   

Jag vill ge mig ut i öknen på egen hand.

Det är inte normalt beteende.

Vi är flockdjur. Vi går i rad.

Mina vänner är skeptiska.

- Vad ska det vara bra för?

- Har du inte gått tillräckligt i ditt liv?

                   

- Hur ska det gå för barnen?

                   

Alltid dessa barn. Som jag förväntas ägna mig åt.

Jag har redan lärt dem allt jag kan,

och lite som jag inte kunde.

De fixar sina liv.

                   

- Jag vill stilla min inre längtan, säger jag.

- Har du blivit individualist? undrar en vän.

- Nej absolut inte. Entreprenör, kontrar jag.

Vill jag fortfarande passa in?

                   

Jag trodde att mina vänner skulle applådera

när jag ger mig av för att idissla mitt liv och söka upplysning som eremit.

- Det är bara människor som behöver upplysning, påstår min bror.

- De har tappat kontakten med naturen. Vi behöver inte ägna åt oss det där.

                   

Behöver och behöver.

Jag nöjer mig inte med ett vanligt liv.

Jag är rastlös, jag vill mer.

Jag vill vända upp och ner på tillvaron.

Se åt ett annat håll.

Stå på huvudet.

                   

Jag övade länge. Att stå på huvudet.

Det var när barnen var små.

Kom fram till att det är omöjligt.

En del begränsningar får man leva med.

Jag hittade några andra positioner som jag tror har samma effekt.

Det viktigaste är att få nya perspektiv

och en lätt massage av de inre organen.

                   

Det är inte alla som vill ha nya perspektiv. Uppenbarligen.

Eller också ser de något som jag inte ser.

Kanske på tv.

                   

Jag ger mig av.

                   

No comments yet.

Kommentera